I don`t

like to be alone in the night....
Särskilt inte efter att ha träffat dig!

Nu är det väntan som återstår, tiden får utvisa vårat öde..
Kan inte allt de andra sluta stå i vägen för oss? Kan vi inte bara mota bort det på något sätt och fortsätta på det underbara vi redan påbörjat? Jag vill inte låta det vänta..

Ont i kroppen, för den värker efter dig och din närhet, efter ditt skratt och din röst...

Jag väntar här och du där, vi ska lösa det, jag bara vet det!

Du får mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback