frakentove

Allt blandas ihop ibland nu, till en enda salig röra..
Jag kan vakna mitt i natten och känna att något, något är så jävla fel.
Ibland vaknar jag på morognen och vill bara inte gå upp, vill sova bort hela dagen.
Och ibland vaknar jag och känner att jag vill göra allt!! Ibland kliar lyckan mig i baken så det känns som om jag vill springa runt jorden, varv efter varv. Var tog balansen vägen? Vill ha den hela tiden, inte upp och ned, orkar inte med bergochdalbanelivet såhär nära inpå. Så kom mig inte nära nu, om du inte redan är, för det tjänar inget till.

Fan, vill inte låta depp heller. För jag mår bra, men ni vet hur det är när allt går i svall, ena stunden är allt som en vacker mycket stilla soluppgång och andra stunden stormar det och jag känner det som om jag måste sitta instängd för att ute är det för farligt att va. Men då, dessa stunder, det är då det är som viktigast att hålla sig över ytan och bara intala sig själv. För jag tänker inte längre vara liten och rädd. I`ll just keep my faith in this!

Jul nästa vecka, ingen julkänsla alls, vill helst bara skippa dagen Julafton! Men har lovat min lilla ängel Melika att hon ska få den roligaste julen hittills i hennes liv, så jag lär väl somna av utmattning redan vid 8 tiden på kvällen!


jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom, med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv,
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över,
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken,
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat
som jag varit med, förut... nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa,
om jag inte fanns

tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått

jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går

det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska

men jag har saknat din hand
har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst

somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut

jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv

jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem

jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okända nätter ruvar
i väntan på att gry

all min kärlek
/Tove Sand