Rummet
Det rum som en gång var så fyllt av kärlek, fyllt av dig, fyllt av oss...
Ibland glömmer jag hur det var, och jag vill aldrig glömma... verkligen aldrig.
Idag lever vi på så olika håll och allt är så annorlunda än det var då. Det kan nästan göra ont av att tänka på dåtiden, men ändå blir jag lycklig av den... Och jag undrar hur mycket du håller kvar av den.
Det rum jag sitter i idag är inte detsamma som då, allt har förändrats men det finns fortfarande spår.. Men rummet är tomt på annat och ibland kan jag känna kylan, den ensama kylan som biter sig fast i mig, även fast jag inte är själv..
Det här rummet kommer nog aldrig fyllas på det sätt du och jag fyllde det igen, utan det ska lämnas om inte ännu tommare. Nu är det dags att ta farväl till gammalt och välkommna nytt någon helt annanstans, men jag kommer alltid undra över dig... Undra vad du gjorde med ditt liv..
/Tove Sand
Ibland glömmer jag hur det var, och jag vill aldrig glömma... verkligen aldrig.
Idag lever vi på så olika håll och allt är så annorlunda än det var då. Det kan nästan göra ont av att tänka på dåtiden, men ändå blir jag lycklig av den... Och jag undrar hur mycket du håller kvar av den.
Det rum jag sitter i idag är inte detsamma som då, allt har förändrats men det finns fortfarande spår.. Men rummet är tomt på annat och ibland kan jag känna kylan, den ensama kylan som biter sig fast i mig, även fast jag inte är själv..
Det här rummet kommer nog aldrig fyllas på det sätt du och jag fyllde det igen, utan det ska lämnas om inte ännu tommare. Nu är det dags att ta farväl till gammalt och välkommna nytt någon helt annanstans, men jag kommer alltid undra över dig... Undra vad du gjorde med ditt liv..
/Tove Sand
Kommentarer
Trackback