Sista dagen
Imorse när klockan ringde förstod jag inte riktigt vad det var som hände, yrvaken och virrigare än en höna utan huvud.
Kom ganska snart på att det var en dag kvar på jobbet, så jag släpade mig motvilligt ur sängen.
Och snart har jag gjort hela dagen, jag är klar med det mesta, ska bara skriva ut lite bilder! SKÖNT!
Vad blir det ikväll då? Kanske återseende med en god gammal vän?
Men helst av allt skulle jag vilja packa väskan, åka ned till Arlanda, ta första bästa flyg till SF eller Reno och gasa till Tahoe, kliva in hemma hos Mike och ropa längst nerifrån: HONEY, I`m hoooooome! Vilken dröm det skulle vara...
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva saknaden av Mike. Jag vill ha han HÄR och NU! helst redan för en stund sen...
Ingen vet heller vem han är, hur han är eller hur han ser ut, förutom dem som delade livet i USA med mig. Men det var väl ingen av dem som lärde känna honom riktigt eftersom att de träffade bara honom när han hämtade eller skjutsade mig, eller när han körde oss till berget, eller på berget. Men det var mest bara han och jag och hans bästa kompis Russ och Adam var med ganska ofta också.
Så det är nog ingen som riktigt kan förstå, eller alla vet ju hur det är att sakna någon eller något, men jag skaffade mig liksom ett eget litet liv tillsammans med de här grabbarna. Och jag trivdes. Jag trivdes så himla bra! Allt var bara så himla avslappnat och inga men eller måsten. Jag var bara "sweetie" och han "biggestlittlebaby in the world", och så jävla löjligt jag veeeeeeeeeeet, men fan, I was in love. I den där stora flummgubben som ögonen bara glittrar på hela tiden och som aldrig slutar att le, förutom när jag anklagar honom för att inte klara av saker. "Don`t u ever question me again!!" Sorry baby!
Jag skulle kunna skriva ett flera meter långt inlägg om honom, hur han är. Han är galen, galen är det ord som beskriver honom bäst. Galen på ett roligt sätt. Och självklart, högljudd, alla amerikaner låter! haha, folk skulle bli skrämd om han kom hit. Fok skulle kolla på honom som om han var dum i hela huvet innan de kände honom. Men sån är dom, och sån är Mike. Låter mycket, kör skit stor bil, åker snowboard och spelar hörselskadande hög musik i bilen, helst med rutan nere och har en cool hund såklart(som självklart är precis som husse, en liten baby). Men jag tycker om honom ändå, precis så.
Tove
Kom ganska snart på att det var en dag kvar på jobbet, så jag släpade mig motvilligt ur sängen.
Och snart har jag gjort hela dagen, jag är klar med det mesta, ska bara skriva ut lite bilder! SKÖNT!
Vad blir det ikväll då? Kanske återseende med en god gammal vän?
Men helst av allt skulle jag vilja packa väskan, åka ned till Arlanda, ta första bästa flyg till SF eller Reno och gasa till Tahoe, kliva in hemma hos Mike och ropa längst nerifrån: HONEY, I`m hoooooome! Vilken dröm det skulle vara...
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva saknaden av Mike. Jag vill ha han HÄR och NU! helst redan för en stund sen...
Ingen vet heller vem han är, hur han är eller hur han ser ut, förutom dem som delade livet i USA med mig. Men det var väl ingen av dem som lärde känna honom riktigt eftersom att de träffade bara honom när han hämtade eller skjutsade mig, eller när han körde oss till berget, eller på berget. Men det var mest bara han och jag och hans bästa kompis Russ och Adam var med ganska ofta också.
Så det är nog ingen som riktigt kan förstå, eller alla vet ju hur det är att sakna någon eller något, men jag skaffade mig liksom ett eget litet liv tillsammans med de här grabbarna. Och jag trivdes. Jag trivdes så himla bra! Allt var bara så himla avslappnat och inga men eller måsten. Jag var bara "sweetie" och han "biggestlittlebaby in the world", och så jävla löjligt jag veeeeeeeeeeet, men fan, I was in love. I den där stora flummgubben som ögonen bara glittrar på hela tiden och som aldrig slutar att le, förutom när jag anklagar honom för att inte klara av saker. "Don`t u ever question me again!!" Sorry baby!
Jag skulle kunna skriva ett flera meter långt inlägg om honom, hur han är. Han är galen, galen är det ord som beskriver honom bäst. Galen på ett roligt sätt. Och självklart, högljudd, alla amerikaner låter! haha, folk skulle bli skrämd om han kom hit. Fok skulle kolla på honom som om han var dum i hela huvet innan de kände honom. Men sån är dom, och sån är Mike. Låter mycket, kör skit stor bil, åker snowboard och spelar hörselskadande hög musik i bilen, helst med rutan nere och har en cool hund såklart(som självklart är precis som husse, en liten baby). Men jag tycker om honom ändå, precis så.
Tove
Kommentarer
Postat av: beundrare
Kan du inte lägga upp en bild på den här Mike?
Verkar har varit ett skönt liv du hade i USA.
Trackback