frakentove

Jag blir tokig. Nu tog jag ett stort kliv, och det känns i mage och kropp... Jag är superorolig över hur det ska gå, just därför att jag hatar att känna mig så beroende av andra.. och jag har ju levt i en skyddad miljö de senaste året. Hemma hos en familj som tagit hand om mig och sett till att jag också har det bra. så kommer man till det här, att man ska klara sig själv igen och ständigt brottas med livets motgångar. För just nu går det mesta rätt emot mig.
haha, alltså förlåt, muntergöken nr 1. men jag vet bara inte vad jag ska göra eller ta vägen.

Just nu är jag på upptäcks färd och styr tillbaka mot sthlm imorgon. Har redan hunnit söka en del jobb men nu fortsätter jakten. I själva verket vill jag helst av allt åka hem till pappa och sätta mig under hand skyddande vinge. Trodde aldrig jag skulle säga så igen, men nu har ni saningen, svart på vitt! usch, det känns i mig.

Men ska försöka få detta att funka nu, annars styr jag mot det bekymmersfria livet igen i åre. Men trondhiem är också ett alt, ah, vi ser hur detta går först och främst!

Love