I'm not the only one
Ibland funderar jag, om de någonsin tänker på mig... Var det bara jag som blev lämnad med ett spår som aldrig vill försvinna eller finns mitt fortfarande kvar hos er.
Alla avtryck blandas ibland om nätterna ihop och blir till en sörja. Sörjan gör mig otålig.
Men nu vet jag att mitt finns också kvar, t o m svart på vitt. Jag vet nu att jag inte bara var ett vanligt stopp på vägen, inget som endast tillhör gårdagen och inget mer. Men jag vet inte om det känns skönt eller om det blir värre?Värre må vara fel ordval eftersom inget är fel, men jag vet inte om det gör upp för sörjan. Sörjan håller väl sig i, för det är en del av min gårdag, min gårdag som jag aldrig kommer att glömma!
Just nu vill jag komma hem och blandas med min gårdag, mitt nu och min framtid. Jag behöver få en liten del av tryggheten och se vad jag saknar och inte saknar. Och jag behöver den lite mindre stadens atmosfär omfamna mig. Pusta ut och inte behöva tänka på morgondagen. Efter nyår, då ska jag försöka komma på vad som ska komma härnäst!
Love
Kommentarer
Postat av: Johanna
<3
Trackback