frakentove

En tankare som jag ar sa kan jag ju aldrig lata bli att ga for langt i mitt eget grubblande.
Jag kom att tanka pa en lite detalj som hande nar jag var i Sverige, och det var det sjukaste jag varit med om pa lange bara det att jag tillat mig inte reflektera over det just da eftersom jag visste att det skulle bryta ned mig till botten.
Och det ar konstigt att det inte gjorde det, for dar var jag, i samma situation som for nagra ar sedan. Visst kanndes det att saker var forandrade och att vi glidit isar, men anda... det var en konstig situation att bli satt i pa morgonkvisten!
Da borjade jag ju sklart fundera pa hur mitt liv sag ut efter det, efter oss.. Visst har det varit bra, men kommer det nagonsin bli LIKA bra. Kommer jag halla av nagon pa det sattet igen.

Jag ser folk till hoger och vanster, vissa som varit i mitt liv, vissa som fortfarande ar och vissa som sakert i framtiden kommer att vara. Och det hander sa mycket med alla, nagon drar till andra sidan jorden, andra forlovar sig, vissa super ned sig totalt pa tok for manga ganger i veckan, nan skaffar barn, en del fortsatter precis som vanligt, ja listan ar sa lang.. men det trakiga ar att jag kanner mig ett dugg delaktig i nagot av det. Och det kanns sa jalva trakigt.

Jag ser liksom inte hur min framtid kommer att vara, klart det kan ju ingen gora. Men vissa har ju strukturerade planer eller har en andra halft att ocksa ta hansyn till. Men jag har bara mina ideer och alla mina planer och allt jag vill gora samtidigt som jag skulle vilja ha en fast grund och dela allt med nagon. Jag saknar liksom alla mina karaste omkring mig och ar lite less pa att standigt vara ifran dem. Jag ar alltsa just nu en aning forvirrad om hur jag fran och med nu ska ga tillvaga for att fa ihop allt detta? Ska jag kanske stoppa alla mina drommar i en skal och behalla dem dar ett tag framover..

Inge vidare roligt inlagg, men jag var tvungen att skriva av mig.
BIG love