Here I am, not knowing who I am or what to do without

Ja, nu står jag med båda fötterna i Sverige, med alla mina tillhörigheter.. nästan iaf.
Det är fullt om människor runtom mig men jag känner mig inte närvarande, jag har en bubbla runtom mig och känner mig vilsen. Det känns som om ingen varken ser eller hör mig. Jag är inte här, för jag vill inte vara här.
Jag vill vara på exakt samma plats som jag vaknade i lördags morse,  i din famn och i england. Jag vill göra det till mitt riktiga hem, jag tror verkligen det är precis vad jag måste göra.

Verkligen skönt att krama om nära och kära, men samtidigt gör det ont och det känns inte på riktigt.. Jag älskar Sverige och alla dess tillbehör, jag älskar att springa runt pa söder igen och känna minnen från min tid här flöda tillbaka, jag älskar att skapa nya. Men samtidigt är mina tankar och min vilja någon helt annan stans. Och det är faktiskt jobbigt att känna så!


Igår när vi anlände vid 10 tiden så slog jag om armarna om Kate direkt när vi kom in till stan. Avslutade min lilla resa med pappa med en lunch på medis innan vi spenderade dagen ute på Ekerö med bad och slappande. En biltur med 6 pers i en mini cooper gjorde att nacken fick idag, haha! Men som vi skrattade.
Kvällen spederade jag och Kate här hemma med Twilight, jag dog nästan.. Mitt hjärta slog hårt, kärleken var så intensiv och påtaglig. AH, helt underbar men dock blev det svårare att somna eftersom filmen fick mina tankar att sväva iväg och gav mitt hjärta en törn.
Idag har jag hängt på butiken nästintill hela dagen och hjälp Ninja med lite små saker, lunchat med Kejtan och sett var hon tåtar på om dagarna! Hann med en middagsdate med Rebecca också, var ett tag sen så det var riktigt trevligt :)
Nu väntar vi på att Johan ska komma sen blir det film film film. Imorgon sömn, pepp och Hoffmaestro! Här ska klackarna slås i taket och hatten rullas ett par varv.

Love, ......

Kommentarer
Postat av: Elin

Usch jag känner ige den känslan. Att vara på en plats där man absolut inte vill vara, utan dem man vill vara med. Ge det lite tid så ska du se att det blir bättre. Själv har jag fjärliar i magen över att flytta hem. LOVE


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback